hantverkare - hantverk - hantverksbutiker - hantverkare - hantverk - hantverksbutiker - hantverkare - hantverk - hantverksbutiker - hantverk - hantverksbutiker
hantverkare annonsera
hantverkare hantverkare hantverkare hantverkare hantverkare hantverkare

HANTVERK
hantverk

möbler hem trädgård
Vartofta Garn & Textil AB
rank 5
www.vartoftagarn.se
Vi säljer garn & handarbeten m.m. till låga postorderpriser!

hantverk


SHOPCENTER OM HANTVERK

Hantverk som blev industri blev utställning

I kulturårets anda ordnar Mora kulturhus en utställning kallad Hantverk som blev till industri, den har pågått från 17 maj och slutar den 19 september. Projektet är ett initiativ från den pensionerade intendenten Barbro Barwing och nuvarande projektledaren Gun Gråbergs.

Man får följa med på en resa som troligtvis började långt innan konungen av Norge, Sverre år 1177 myntade uttrycket Järnbärarland.
Kvinnor och män har tillsamman arbetat, ofta mycket hårt genom seklerna, och där har, och är än metallen viktig för orterna runt Mora, från vikingatidens järn till dagens high-techindustri.
Skogen skall vi inte glömma. Den har mången, dalkarl livnärt sig på. Den har gett kol, båtar, korgar och inte minst dalahästen, som nu är vida spridd över världen. Ta en titt i trärummet, där tjärdoften ännu ligger kvar, trots att arbetet är slut för dagen.

 

Kvinnans roll
En stor del på utställningen handlar om det feminina spåret, där man berätta om kvinnans roll och arbeten genom åren.
Deras hantverk har oftast gått hand i hand med mannens arbeten. Om mannen har byggt en stol har kvinnan målat. Men mest känt är nog hårkullorna, som vandrade land och rike kring med sina fantastiska skapelser, en tradition som ännu lever kvar.

 

Tavara minnen
Ta nu vara på denna möjlighet att kanske minnas svunna tider, eller att lära känna din bakgrund, för ni har en specifik och många gånger klurig och rolig hantverkstradition som är värld att bevaras och minnas, om inte annat gå dit för den goda sockerdrickan, som får representera den inte alls för blygsamma glas-industrin som funnits här, eller den digitala
Moraklockan, som är skapad och målad av Edwin Karlsson och Lars Grand.

 

"Hantverk är kul"

Silversmide, svepaskar och skålar. Fram till mars pågår utställning och försäljning av hantverk i Bryggkaféet. Hans Herbst började träslöjda som pensionär. - Man vill ju inte sitta med armarna i kors.

Det är lugnt och stilla i Bryggkaféet, långt från sommarens rusch.
Under vintern hyr en förening med sex hantverkare lokalerna och driver också servering.

Svepaskar
Hans Herbst visar sitt skåp med ovala svepaskar i olika storlekar. En svepask var förr till för förvaring, exempelvis av smör, kaffe, socker, salt eller snus.
Hans Herbst började med träslöjd som pensionär och kom igång på allvar efter förra julen. Bland annat gick han utbildningar på Sätergläntan i Insjön, mötes-plats för slöjdintresserade. Vid fyllda 70 år har nu Hans Herbst inrett en snickarbod och ägnar mycket tid åt hantverket.
- Jag gör det för skojs skull. Man vill gärna fortsätta med något skapande.

Fotograf
Under sina yrkesverksamma år arbetade han som fotograf.
Även följande hantverkare visar slöjd i Bryggkaféet: Ingrid Dahl Danielsson, möbelmålning, Britta Lennblad, keramik, Eva Melin, silversmide, Maria Klatt Andersson, naturmedicin, Maria Imre Andersson, målningar i akryl.
De håller öppet tisdag till fredag och även lördagar.

 

Hantverk i julpaketen

Det gäller att sikta rätt med hammaren för att ljuskronan ska bli så fin som möjligt. Och inte nog med att de lär sig hur det går till att smida. Julklappen till föräldrarna är given.

- Ja, det blir en perfekt julklapp till föräldrarna, då behöver vi inte köpa någon, det är perfekt, sedan är det självkart kul att prova på att smida, säger Anna Nyman, Linda Andersson och Josefine Piik i klass 7E i Svärdsjöskolan.
På torsdagen var det åter dags för en kultur- och hantverksdag på skolan.
Grupperna är indelade i olika verksamheter och det bakades, smiddes, tovades, tillverkades knivar och gjordes juldekorationer.
I smidesverkstaden var det full fart.

 

Kul med smide
Utanför dörren brann elden som eleverna glödgade stålet till ljuskronorna i.
- Det gäller att hålla i hammaren på rätt sätt, säger grabbarna som står runt elden och väntar på sin tur.
- Vi tycker det är kul med smide, men det blir drygt i längden, säger tjejerna.
SO-läraren, Leif Bäfver som fick hoppa in som lärare i smidesverkstaden, tycker det är kul att tjejerna är så positiva till hantverket som de är.
Eleverna har tre timmars kultur och hantverk i veckan.

 

Jobba med händerna
Något som man själva tagit initiativet till på skolan.
- Vi försöker få dem att jobba lite mer med händerna, det kan väl ses som ett led i den målsättningen, säger Bäfver.
I slöjdsalen där det tillverkades knivar satt bland andra Timmy Groth, klass 8D.
Han slipade på sitt sitt knivskaft.
- Det är fura tror jag och det är roligt att få göra något annat på skolan ibland än att bara plugga, säger han.
En inte allt för vågad gissning är att många föräldrar i Svärdsjö kan se fram emot en julafton med hantverk i paketen.

 

  Klotets hantverk - en ny del av svensk kulturskatt
Helgonbilder från grekisk-ortodoxa kyrkan, en docka med slöja från Saudiarabien och beduinsmycken från Algeriet. Norrtäljebor visar i en utställning foton på hantverk från sina hemländer.
Utställningen Klotets hantverk ordnas av integrationsprojektet Klotet och innehåller framför allt bilder på hantverksföremål. Klotet har åkt hem till invandrare i Norrtälje, fotat och lånat ut kameror. Annika Engström är projektledare:
-Genom den här utställningen har vi öppnat museet för invandrargruppen i Norrtälje. Många visste inte vad Roslagsmuseet var för något innan.

Hantverk och kunskap
- Klotets hantverk visar en helt ny del av den svenska kulturskatten. Vi vill visa att invandrare tillför positiva saker som hantverk och kunskap. I medierna talas ofta om kostnader och problem.
Annika Engström hoppas att utställningen leder till ett ömsesidigt utbyte mellan olika kulturer. Att folk upptäcker likheten mellan äldre svenska bruksföremål och saker från andra länder.
Utställningsrummets väggar är fulla av foton. På en persisk ask rider några krigiska ryttare, i taket häng­er färgstarka sjalar, textilprydnader från Bolivia och bosniska mattor. I ett rum visas kurdiska kelim-mattor.
-Det finns spår av mångkultur i alla människors liv, säger Annika Engström.
Utställningen pågår till den 12 augusti.

 

  Sigtuna flaggar för medeltida känsla
Lek och medeltid. I helgen får Sigtuna prägel av medeltiden när hantverk, arkeologi och musik ska ge besökare en känsla av hur det var för tusen år sedan.
Lingarn och vaxkakor är dessa dagar vanliga arbetsredskap för Maria Collin och Karin Sallander på Sigtuna Turism dessa dagar. Flaggor sys för att smycka staden och kläder plockas fram som ska pryda medeltidsdagarnas volontärer.
Sigtuna medeltidsdagar arrangeras för fjärde gången i helgen och har behållit den grundtanke som fanns från början. Nämligen att profilera sig i utbudet av medeltidsdagar och marknader genom att satsa på att förmedla kunskap.
- Det handlar om att ha något med sig hem mer än bara påsen med det man handlat, säger Karin Sallander, projektansvarig för medeltidsdagarna.
- Vi vill inte ha det här kringutbudet som man har på till exempel Skokloster, där man kan köpa godisremmar och annat som inte hör medeltiden till, säger Maria Collin, turistbyrå- och butiksansvarig.

Vad vill ni besökarna ska ha med sig hem för bild av medeltiden?
- Det går ju inte att säga att det är en korrekt bild de får, vi leker ju medeltid. Men vi kan komma nära det vi vet om medeltiden i Sigtuna. Kanske vill vi förmedla en bild av medeltiden som inte är så glassig, inte det här pråliga, säger Maria Collin.
- Jag tänker på hur lika vi är som människor nu och då. Det är det mitt historieintresse går ut på mycket, att man inte ska skärma av sig. När vi sitter och syr och prövar hantverk, just så satt de också. Vi gillar musik, det gjorde de också. Känslorna är desamma nu som då, säger Karin Sallander.
Lite typiskt är det alltså att huvudnumret inte är tornerspel, "vi tycker inte det hör hemma i Sigtunas medeltid" eller något liknande, utan i år handlar om en arkeologisk utgrävning. I kvarteret Humlegården pågår sedan en månad en 400 kvadratmeter stor utgrävning av delar av en kyrkogård.

Sigtuna medeltidsdagar har de tidigare åren lockat mellan 2 000 och 3 000 personer per gång. Hantverksbyn med bland annat skomakare, smed och keramiker finns i museets trädgård, liksom scenen där bland annat gruppen Patrask ska uppträda. Vid mynthuset finns barnens verkstad och sagotält.
Det mesta av utbudet sker inne på ett område dit man får lösa inträde. Men medeltiden spiller ut över hela Sigtuna. Genom invigningsprocessionen, där alla kan delta, eller ett 40-tal flaggor som sys klart in i det sista.

 

  Växande julmarknad i Österbybruk
I söndags ställde 71 utställare ut lokalt hantverk, i första hand från Uppland i herrgården i Österbybruk. Julmässan är ett resultat av ett samarbete mellan fem kvinnor på orten.
Det började med en mindre marknad i Folkets hus för några år sedan. Förra året flyttade man till herrgården och lyckades samla 30 utställare. I år gick det ännu bättre, sammanlagt visade ett 80-tal intresse för att vara med och arrangörerna tvingades säga nej till en del.
- Alla som var med förra året har kommit igen och sedan har det spridit sig från mun till mun. Nu ryms det helt enkelt inte fler än så här, suckade Lotta Ohlström när dörrarna slogs upp vid elvatiden på söndagen.

Inte tidigt
Då fanns utställare på plats både i själva herrgården men också i gamla dasset och utomhus. Här såldes det havtornsglögg från Gräsö, keramik från Skaten-Rångsen, bröd från Karlholm, tovade tomtar och halmbockar med mera.
Att det skulle vara tidigt med julmarknad håller Lotta Ohlström inte med om. Och hon tycker inte heller att det är svårt att konkurrera med giganten Svenska slottsmässor som har stor julmässa i Österbybruk redan i mitten av oktober.
- Hos oss är det fritt inträde och det lockar nog en annan publik.
De fem arrangerande damerna, förutom Lotta Ohlström även Christina Larsson, Annica Trollin-Andersson, Brittmaria Trollin och Dagmar Ringström hoppas nu att deras julmässa ska bli en tradition.
- Nästa år planerar vi att hålla öppet både lördag och söndag så att alla får plats.

 

SHOPCENTER OM KONST

Tid för uppnosig konst

Konst kan också vara uppkäftig. Utställningen "Konst i stadsmiljö" syftar till att väcka diskussioner om konst i den offentliga miljön.

- De här konstverken får Borlängeborna möta i vardagen, vilket ofta leder till diskussioner om konsten. Det har vi redan hört ute på stan, sade kulturnämndens ordförande Anita Holmstrand vid vernissagen på fredagen.
- Alla anser sig äga det offentliga rummet. När de påtvingas konst reagerar de, menade konstintendent Richard Sangwill vid Dalarnas museum.

 

Installationer
Som DD berättade i går har det gjorts ett 15-tal installationer runt om i Borlänge.
Ett spektakulärt inslag är raden av flaskor i systembolagets skyltfönster. Varje flaska är ett konstverk och bär ett nummer som även finns i systemets katalog.
- Priset för flaskorna är samma som i katalogen. Varje flaska går att köpa, berättar konstnären Nadja Ekman som skapat utställningen "Flaskpost" tillsammans med Mattias Larsson.

 

På biblioteket
En del av konsten finns på biblioteket.
- Det är lite sprödare grejer, som inte tål att vara ute, förklarar Roland Backlund som bland annat står bakom en armada av parkbänksfundament betitlad "Soldatliv i Romme".
För andra verk, bland annat en avbruten midsommarstång, står det angivet "konstnär okänd".
- Ingenting är så betydelselöst att det inte kan bli betydelsefullt. Det handlar bara om att sätta in det i nya sammanhang. Så enkelt är det, menar Roland Backlund.
Installationerna står kvar i Borlänge till 9 augusti, tillika avslutningsdag för kommande kultursymposiet Pendeln.

 

Jas-kraschen på Långholmen blir konst
Jas-kraschen på Långholmen under en flyguppvisning 1993 skildras nu genom konsten. Den 16 januari hålls vernissage för konstnären Emma Kihls två filmer om kraschen. Visningen sker på Statens ljud och bildarkiv på Karlavägen. I verket ingår också klipp ur Fallskärmjägarskolans arkiv. Filmerna visas sedan till och med den 30 januari och det är gratis att gå och se dem, skriver SLBA i ett pressmeddelande.

 

Johan Zetterquist på Andréhn-Schiptjenko/"Moderna fabler, samtida konstnärer tecknar" på Millesgården
Trotsiga visioner

Kan konsten förgylla stadsrummet? Johan Zetterqvist vill ha fler vrålåk och mer månljus i staden, medan ångesten laddar fantasilandskapen på Millesgårdens teckningsutställning.

En blick ut genom fönstret: fasaderna på andra sidan gatan har diskret gul, beige och röd färgsättning, taken har samma höjd och lutning. Att stadslandskapet är noga reglerat är inte konstigt. Men måste byggnader detaljstyras ända in på fasaden och glida ihop i en monoton massa?

Prisad vare konsten. Den behöver inga bygglov, den kan växa ända till himlen och förgylla livet för medborgarna. Eller?

På galleri Andréhn-Schiptjenko visar nu Johan Zetterquist en serie konstverk med titeln "Proposals for public art". Faktum är att den serie förslag på "offentliga konstverk" som utställningen visar lätt får även den bästa offentliga konst att framstå som blek och
återhållsam.

 

Sex ögon och en Vårsalong
Liljevalchs har öppnat Vår­salongen 2007, där urvalet gjorts av två jurygrupper. DN:s konstkritiker Håkan Nilsson, Bo Madestrand och Jessica Kempe har sett en jämn, men bitvis traditionell, utställning med hög kvalitet.

Är två bättre än en? Maria Lind från Iaspis och Ricardo Donoso från Väsby konsthall och Edsvik konsthall har lett de två jurygrupper som valt verken till årets vårsalong. Det får mig att tänka på den spänning som en gång rådde på konstmässan, där den ena salen visade smart, smal samtidskonst och den andra visade bredare konst, tryggt förankrad i traditionen.

Att Lind företräder International artists studio program in Sweden och Donoso konsthallar i förorten ökar förväntningarna på en polaritet mellan internationellt och lokalt, liksom mellan centrum och periferi.

Förväntningarna infrias delvis. Maria Linds urval, placerat i de stora, centrala lokalerna, visar mer politisk konst, fler videor och installationer. Ricardo Donosos urval, som ryms i de omgärdande gallerierna, innehåller mer måleri och konst med formella kvaliteter. Skillnaderna är värda att fundera över. Här vänds på invanda uppfattningar: måleri blir perifert och installationer centralt. Dessutom hamnar de flesta av de äldre konstnärerna i periferin.

Ändå är Vårsalongen förvånansvärt jämn. Många av konstnärerna skulle kunna rymmas i bägge lägren. Eva Anna Hertovs hudteckningar, Disa Öhlén Holmströms målade kvinnoporträtt, Lotten Påls­sons konceptuella fotografier eller Jesper Nyréns gouacher har ingen "naturlig" hemvist.

 

Kommer konst av kunna?

**Frågan om "konst kommer av kunna" , som ställts ibland, kan ibland te sig en smula avlägsen, men det är också frågan om att kunna se och känna, inte bara själva hantverket.
Ändå kan kännedom om material och teknik vara betydelsefull för att få fram det resultat som eftersträvas.
I en konstnärshandbok (Forum) citeras också den gamle mästaren Renoir som påpekade att "måleri handlar inte bara om att dagdrömma, det är först och främst ett hantverk, och som konstnär måste man vara en god hantverkare".
Konstskolorna i England har nog alltid månat sig om det goda hantverket och det präglar även denna bok, som med instruktiva bilder och rejäl text går igenom underlaget för bilderna i form av duk, papper och penna och verktygen för tecknare och målare, men också ger nyttiga tips om ateljéns inredning, färglära och komposition, motivval etc.
Många av de hundratals konstverk som illustrerar framställningen är också engelska, men både Braque och Leonardo, Degas och Dürer, Rembrandt och Picasso är med på ett hörn.

 

En konst att hänga

Att hänga sina tavlor rätt är en svår konst. Komposition, färger, stil och storlek är bara några av de faktorer man ska ta hänsyn till. Tyvärr finns inga giva regler, men däremot några riktigt urgamla knep.

På Nationalmuseum hänger man tavlor efter en gammal formel med anor från antiken. Samma formel fungerar utmärkt hemma.Ögonmåttet är ett underskattat verktyg. Och när man ska hänga tavlor är ögonmåttet det allra viktigaste. Tavlor hänger ju där för ögats skull.
- Därför är det bra att hänga tavlor i en behaglig ögonhöjd, så att man slipper titta uppåt eller nedåt, säger Karin Sidén, intendent på Nationalmuseum.
"Inga regler"
För henne är hängning av tavlor vardagsmat, men ändå inte alltid en lättlöst fråga.
- Det finns egentligen inga regler för vad man kan och inte kan eller vad man får eller inte får. Man kan hänga sina tavlor precis som man vill och trivs med, säger hon.
Genom historien har man dock hängt tavlor efter traditioner. Den gamla gallerihängningen som var vanlig långt in på 1800-talet innebar att man hängde konsten mycket tätt ihop i dubbla, eller flerdubbla rader. Med modernismen började man i stället hänga tavlorna glesare för att varje verk skulle tala mer för sig. I början av 1900-talet var Rickard Bergh överintendent på Nationalmuseum och införde en betydligt glesare hängning. Den lever fortfarande kvar.
- I vissa miljöer där det finns mycket konst brukar man dela upp den efter teman eller tidsepoker. Det har till och med förekommit att man delat in konst efter kvinnliga och manliga teman, berättar Karin Sidén.
Oavsett om man är konstsamlare eller bara har några få tavlor kan det vara värt att fundera över hur tavlorna samverkar med varandra. Passar de ihop stilmässigt och färgmässigt? Eller mår de bättre av att hänga i olika rum?
Kontraster
- Man behöver ju inte bara tänka att konst från samma stilepok måste hänga ihop. Vissa gillar att skapa kontrast och oväntade möten. Det kan till och med förstärka intrycket.
- Det är inte säkert att en enhetlig hängning blir bäst.
När man ska gruppera flera tavlor tillsammans är det bra att utgå från en rak linje under tavlorna, särskilt om måtten är desamma. Är det många tavlor som ska hänga ihop kan det vara en god idé att lägga ut alla tavlorna på en filt på golvet för att "pussla" ihop dem, innan man sätter första spiken i väggen. Konsten att hänga tavlor rätt på väggen har man grubblat på i århundraden.
Redan under antiken började man fundera över om det inte kunde finnas en formel - ett gyllene snitt - för hur man matematiskt räknar ut harmoni i gestaltning av till exempel människokroppen. Formeln vidareutvecklades under bland annat Leonardo da Vincis tid och praktiseras faktiskt än i dag (se formeln här intill).
Krävs en hel del räknande
- Ja, vi hänger ofta efter gyllene snittet och det fungerar oftast väldigt bra, säger Karin Sidén.
- Det krävs en hel del räknande, men på något mirakulöst vis blir det nästan alltid bra. Om man har en fondvägg i rummet kan man behöva justera lite grann med ögonmåttet.
Vad man mer kan tänka på är att man i ett rum med väldigt generös takhöjd kan utnyttja den genom att hänga tavlor i grupp på höjden. Men en ensam tavla gör sig sällan särskilt bra högt uppe på en vägg. Har rummet däremot en lägre takhöjd kan den kännas ännu lägre om man hänger tavlorna för högt upp. På samma sättbrukar det bli bättre att hänga tavlorna lite lägre ned i ett mindre rum, och en aning högre om rummet är stort. Det är dock inte bara det rent estetiska man ska tänka på när man hänger konst. Konst som man vill bevara måste man vara rädd om eftersom klimatsvängningar och för strakt ljus förkortar livet på konsten.
- Vill man bevara sin konst är det inte bra att hänga den så att den utsätts för stora klimatsvängningar. Därför ska man undvika att hänga nära en ytterdörr, över en öppen spis eller ett element, säger Karin Sidén.
Flödande dagsljus är också skadligt för konst. Speciellt känslig är konst på papper, som till exempel akvareller. Men även oljemålningar kan blekas av för starkt ljus.
- Helst ska de hängas på en vägg som aldrig nås av direkt ljus, men det är inte alltid så lätt i hemmiljö.
Att hänga sin konst är en svår konst.

hantverk

hittar du inte det du söker? prova och sök nedan:
Google

hantverk
hantverk
hantverk hantverk
 
 
auktioner
 
LÄGG TILL EN WEBBSHOP GRATIS | ANNONSERA PÅ SHOPCENTER | KONTAKTA OSS | KLAGOMÅL | VILLKOR | START SIDAN